Historiska dräkter – Adelaidesamlingen

Detta blogginlägg har skrivits av vår duktiga praoelev Mia Kinnunen.
Hangö museum tar emot praoelever varje år.

Hangö museum har en enastående Adelaidesamling, som består av cirka 500 föremål från en donation som kom till museet 1994. Till samlingen hör mest kvinnodräkter från sex olika generationer (1700-talet till 1930-talet). Dräkterna var i gott skick vid donationstillfället, eftersom de hade förvarats uppsprättade i delar, insvepta i tidningspapper. Samlingen har redan visats på flera ställen och sommaren 2025 kommer delar av samlingen att visas upp i Hangös basutställning!

Här är fem dräkter från samlingen som jag blev mest förtjust i.

Festdräkt cirka 1895

Denna vackra festdräkt består av två delar. En överdel (klänningsliv) och en nedre del (kjol). Överdelen är figursydd med en rikligt dekorerad fåll med spets och pärlor. Livets krage är hög. Vid handlederna bowknot-ärmar. Kjolen har sytts av satinsilkestyg och fodrats med silkestyg. Denna festdräkt är i jugendstil. Jugendstilen kombinerade svart med andra färger samt med spets och pärlor. Dräkten har tillhört släkterna Ekestubbe, Bergenheim och Indrenius.

Själv tyckte jag om dräktens mall och om att dräkten är svart men ändå dekorativ. Direkt när jag såg den, tänkte jag att den skulle bäras under högtidliga tillfällen. Jag kan se framför mig att någon skulle klä sig i en sådan klänning ännu idag, till exempel under Slottsbalen.

Turnyr dräkt cirka år 1870

Denna fantastiska turnyrdräkt består av fem delar. Jacka, kjol och bröstkrås. Dräkten har ägts av Emilie Bergenheim. Hon använde den kanske under sin bröllopsresa.

Mina ögon fästes vid denna fantastiska färg. Jag tycker annars att dräkten är rätt simpel, men just därför är den ganska härlig. Om någon klänning skulle få en att känna sig som en drottning, så är det denna! Man kan se på dräkten i timtal, och man blir inte trött på den.

Den koboltblåa jackan har en smal midja och är bredare nertill. Den sluts framtill med fjorton knappar Jackan har dekorativa sömmar med tunnare tråd. Ryggpartiet består av åtta tygdelar och följer ryggens form. Ärmarna har sytts i två delar. Vid ärmmudden har tyget vikts så att det uppstår tre volanger.

Dräkt i två delar cirka 1880

Denna dräkt består av två delar. Överdelen och kjolen har sytts av silkestaft och bomull. Dräkten har tillhört släkterna Ekestubbe, Inderenius och Bergenheim, troligtvis Emilie Bergenheim.

Jag tycker särskilt mycket om denna dräkts detaljer, så som den svarta spetsen. Dräkten är unik. Troligtvis har ingen annan en sådan dräkt. Jag måste nog erkänna att tygets mönster ser ut som maskar på långt avstånd. Jag kan föreställa mig att denna klänning skulle användas på någon kunglighets begravning eller bäras av en kvinnlig kapten på ett piratskepp.

Biedermeierdräkt cirka 1840

Denna slående dräkt består av fyra delar. Ett klänningsliv, en berthe, ett annat klänningsliv och en kjol. Med klänningen förvaras också överblivna tygbitar.

Dräkten är helt enkelt wow. Jag uppmärksammades särskilt av de runda ärmarna. Utan dem skulle klänningen vara lite tråkig och inte alls lika iögonfallande. När jag ser på klänningen tänker jag för på julen eller påsken. Nuförtiden tror jag nog inte att någon skulle använda en sådan klänning.

Det figursydda klänningslivet har sytts av randigt silkestyg som vävts med ett gräsmönster. Ränderna är ljusröda, orange och vita. Man sluter livet framtill. Livet har korta fjärilsärmar.

Berthe är en rund krage som placeras löst på axlarna. Kragen har volanger och emellan dem sex rosetter med rundade band som hänger neråt. Det här är en av mina favoritdetaljer på hela dräkten.

Kjolen har sytts av samma tyg som resten av dräkten. Kjolen är bred och tyget har rynkats mot midjan. Kjolens fåll har fyllts med vadd så att den är tjock och väger ner kjolen så att den faller på ett trevligt sätt.

Överblivna tygbitar är av samma tyg som den övriga dräkten. Tygbitarna är sju till antalet och de är olika stora och formade. På en del av dem finns sömmar sydda med brun tråd.

Adelaides klänning cirka 1860

Denna unika klänning har tillhört Anna Aurora Adelaide Armfelt. Hon var klädd i klänningen under Märtha Ramsays maskerad. Till dräkten hört två delar: en kjol och ett klänningsliv.

Denna dräkt gör vem som helst mållös. Direkt när jag såg klänningen var den första tanken wow. Denna om någon är en riktig prinsessklänning. Man har helt klart satt mycket tid på klänningen och den har gjorts med eftertanke. Allra första fastnade min blick vid detaljerna på kragen vid urringningen. Klänningens andra detaljer är också fantastiska och gör att denna klänning helt enkelt är perfekt. Att klä sig i en sådan klänning skulle få en att känna sig som en prinsessa. Jag kan inte komma över hur vacker denna klänning är. Nuförtiden skulle man lätt kunna använda en sådan här klänningen under någon högtidlig fest, t.ex. Slottsbalen eller till och med De gamlas dans.

Klänningslivet är figursytt i silkestyg, med en gråvit botten och invävt vassmönster. I tyget syns många olika färgers fläckar av rost, svett och annat. Framtill finns en dold slutning. Klänningslivet har tre stödskenor framtill och fem baktill. De ger klänningen mycket form och sådana här stöd användes även nuförtiden i klänningar. Stöden har gjort av metall och på insidan ser det ut som om den har rostat. Överdelen har en bred krage som rundar hela urringningen och går över ärmarna. Kragen är aningen vassare baktill och mitt på ärmarna, vilket utgör fina detaljer på klänningen. Kragens kant har prytts med tre rader rynkat silkesband som man direkt lägger märke till. Klänningslivet har ärmar som når ner till armbågarna.

Dräktens kjol har gjorts av samma tyg som klänningslivet. Det har sytts i två lager. På sidan finns ett öppet sprund som sluts med en silverfärgad krok och hake. Kjolen är enkel, vilket jag tycker att är bra eftersom de behövliga detaljerna finns i klänningslivet.

Tack för att du orkade läsa mitt blogginlägg ända till slutet!

Tack också till Hangö museum som tog emot mig som praoelev för två veckor!

Ett speciellt tack till Linda Svennblad!

Blogginlägget har skrivits av Mia Kinnunen
Hankoniemien Yläaste, nionde klassen.