Solförmörkelser i Hangö

En solförmörkelse inträffar då månen placerar sig mellan solen och jorden. Solförmörkelser kan vara totala, ringformade eller partiell. Det sker en solförmörkelse cirka varje tolfte månad, någonstans i världen. Totala solförmörkelse är imponerande fenomen. Under en total solförmörkelse kan man se solen heta korona, som lyser kring solen likt en gloria, och spektakulära protuberanser som skjuter ut ur solytan. Mörkret är totalt och runt horisonten syns en soluppgång och -nergång i 360 grader. Stjärnorna framträder så som på natten.

För denna blogg har jag bekantat mig med solförmörkelser i Hangö på 1800-, 1900- och 2000-talen.

Några partiella solförmörkelser

En partiell solförmörkelse märks nödvändigtvis inte, om man inte vet om att den skall ske. Dagen kan bli mörkare, men inte lika mörk som under total solförmörkelse, som verkligen kan överraska och skrämma. Almanackorna berättar vilka förmörkelser som väntas under året. Det gjorde de redan på 1800-talet.

Tidningen Hangö grundades 1890, och den första solförmörkelsen som nämns i den ägde rum 6. juni 1891. I tidningen berättar man att solförmörkelser började klockan 18.15 och att 3/5-delar av sole som mest täcktes klockan 19. Vädret var bra, men tidningen nämner inget om hur förmörkelsen observerades i Hangö. Denna solförmörkelse var total i Arktis.

Följande solförmörkelse som nämns skedde 9 augusti 1897. Det var tyvärr molnigt i Hangö, liksom i stora delar av Europa. I Hangö märktes ingen förändring i temperaturen. Denna solförmörkelse var total i norra Finland.

Den 8 juni 1899 sågs en partiell solförmörkelse i Hangö, då månen täckte en tredjedel av solen klockan 7.14 på morgonen. Man hade sämre tur under solförmörkelsen 28 maj 1900, då himlen ovanför Hangö var mulen.

Den stora partiella solförmörkelsen den 17 april 1912

1912 såg man en nästan total solförmörkelse i Hangö. Som mest doldes 18/19-delar av solen i Helsingfors. Linjen för den totala solförmörkelsen gick på andra sidan Finska viken, i Estland. Tidningarna skrev mycket om förmörkelsen för den egentliga dagen, vilket väckte publikens intresse. Tidningarna uppmanade folk skydda sina ögon.

Ett råd vill jag emellertid giva alla amatörastronomer i morgon: akta ögonen om solen alls är framme då! Skaffa mörka brillor i tid eller lösa färgade glas! Ty annars kan det lätt bliva synförmörkelse av solförmörkelsen, och det vore ett alltför ledsamt resultat av den med rätta beprisade nyfik — jag menar vetgirigheten.

Pirre, tidningen Hangö 16.4.1912, s. 2.

Dagen för förmörkelse gav tidningen Hangö flera råd om hur Hangöborna skulle skydda sina ögon: färgat glas, sotat glas eller mörka solglasögon. Av dessa alternativ var sotat glas definitivt det bästa. Man sotade glas genom att hålla det ovanför en rykande lampa eller ett ljus. Glaset skulle vara så mörkt att man nätt och jämnt kunde urskilja en stark lampa genom det.

När dagen grydde var Hangöborna redo.

Överallt, vart man såg mellan ett och tre i går på dagen, såg man folk stå och kika med näsan i vädret. Alla hade de sotade glasbitar, och alla voro de så ivriga i sitt tittande, att man plötsligt såg näsan tryckas platt mot glaset.

Hangö, 18.4.1912, s. 2.

Resultatet var sotiga nästippar. En del hade sotat små glasbitar och andra botten på dricksglas, som de tittade igenom. Någon hade sotat ett helt fönsterglas, så att hela solen med säkerhet skulle täckas. En ung kvinna från Hangö försökte använda ett spegelglas, men såg bara sin egen spegelbild i det.

Livet i Hangö stannade upp under solförmörkelse. Dagen mörknade och tempteraturen sjönk med 4,5 grader.

Publiken, du och jag och alla andra, stod utplanterad på stadens gator och torg och många hade sökt sig upp till bergshymplarna och vattentornet, antagligen för att komma spektaklet närmare in på livet och sålunda få en noggrannare inblick i solens och månens inbördes förhållande.

Hangö-Bladet, 18.4.1912, s. 2–3.

Skoleleverna fick avbryta sin skoldag för att se på solförmörkelsen genom sotade glas. En ung man glömde alldeles bort sitt damsällskap när han tittade på solen med sotat glas på Boulevarden. Kvinnan tröttnade på honom också gick vidare ensam. Tidningen skrev att det blev en kjolförmörkelse. I Samlingslokalen (numera förstörd) i hörnet av Esplanaden och Kadermogatan höll stadsfullmäktiges ordförande en extra föreläsning om solförmörkelser.

Trots varningarna tittade en del ändå på solen utan något skydd eller med otillräckligt skydd: färgat glas, genom fingrarna, genom ett hål i en pappskiva, genom en stråhatt eller via solens spegelbild på en vattenyta. Solförmörkelsen 1912 ledde till synskador över hela Europa. Det blev en lärdom för långt fram i tiden. Trots detta orsakar solförmörkelserna synskador än idag.

En total solförmörkelse i Hangö 21 augusti 1914

Redan två år senare fick Hangö se en total solförmörkelse. Europa hade också förmörkats i en annan bemärkelse, när det första världskriget bröt ut 28 juli. Krigsutbrottet skapade genom oro i Hangö. Man var rädd för att tyskarna skulle landstiga i staden. Staden tömdes på turister och sommargäster. Solförmörkelser har genom tiderna gett upphov till vidskeplser och rädslor. Man har sett dem som dåliga omen. Därför var det olyckligt att månens skugga plöjde genom ett stridande Europa. På grund av detta undervisade man allmänheten i tid i vetenskapen bakom solförmörkelsen. Man ville inte att folket skulle tappa hoppet.

Solförmörkelsens mittlinje löpte från Ålands skärgård och västerom Hangö–Raumo -linjen. Den började klockan 12.53 i Helsingfors och tog slut klockan 15.10. Som dupast var den klockan 14. Tidningen påminde folk att skydda ögonen och hänvisade till solförmörkelsen 1912. Sotat glas var ännu det bästa sättet att skydda sig.

Här kan man se ett filmklipp från förmörkelsen i Stockholm. Lägg märke till ögonskydden.

Redan långt innan klockan i går fört visarena ihop för tolvslaget sågos otåliga ungdomar avprova sina sotade glas och stirra sig blinda på solen. Där uppe stod dock intet ovanligt att upptäcka. Först då klockan närmade sig ett, började man skönja att månens mörka skiva småningom åt in sig. Nu var även intresset spänt. Sotade glas kommo fram i massor och i de mest olika dimensioner ända till halva könsterrutor. Man tittade och undrade och undrade och tittade. Till och med de, som troget varje dag posterat i bänkarna under Grand Hôtel för att “titta på kriget” hade skjutit krigshändelserna å sido. Nu hade de här och var intagit plats på öppna ställen för att se när solens majestät förmörkades.

Hangö, 22.8.1914, s. 2.

En molnbank svepte tyvärr in framför solen just när solförmörkelsen närmade sin totalitet, men Hangöborna fick ändå se ett fantastiskt färgspel på himlen.

På himlavalvet blevo färgteckningarna allt underbarare. Där himmelen syntes klar var den blå som man ser den endast i de sydligare länderna. Molnen antogo de underbaraste färgsammansättningar. Så grep mörkret omkring sig. Tyvärr svepte just då en molnbank över solen så att man icke kunde iakttaga den totala förmörkelsen men man märkte den av mörkret. Det varade några minuter och så bröt ljuset och livet igen in. Långt borta vid Tulludden sågs vattnet antaga sprittande silverglitter. Över Båklandet (Russarö) blevo molnen skarpt marinblåa tills allt så småninom åter antog sin vanliga skepnad. Livet trädde åter i sina vanliga gängor och långt innan månskivan åter lämnat fältet fritt för solens lysande strålar hade väl de flesta glömt att man ännu kunde se solen “naggad i kanten.”

Hangö, 22.8.1914, s. 2.

Solförmörkelsen 1945 som var total i Finland sågs som partiell i Hangö

Solfmörkelsen den 9 juli 1945 var total i mellersta Finland men inte i Hangö. Man levde i slutet av andra världskriget och Hangö hade återtagits fyra år tidigare. Hangö stad byggdes upp och befolkades på nytt. Solförmörkelsen nämndes flera gånger i tidningen Hangö, men inget sades om hur den hade observerats i Hangö. Min mormor såg förmörkelsen i Hangö. Den var nästan total. Hon hade inte så länge sedan återvänt till Hangö med sin man och sina barn. Min mormor har berättat att det var kusligt när dagen blev mörk och naturen tystnade.

En total förmörkelse i Hangö 22 juli 1990

Tidigt på morgonen i juli 1990 förmörkades skyarna ovanför Hangö, när staden såg redan sin andra totala solförmörkelse under samma århundrade. Tyvärr låg solen mycket lågt på himlen, som dessutom täcktes av moln. Från tidningen kan man dra slutsatsen att intresset för solförmörkelsen var litet i Hangö. Hangö Optik delade ut gratis ögonskydd.

2000-talets solförmörkelser

Mitt intresse för solförmörkelser och andra himlafenom vaknade på slutet av 1990-talet, och jag har fått se flera partiella solförmörkelser. För mig har de varit stunder då man har samlats för att beundra naturen: på arbetet, hemma eller med släkten ute i naturen. Jag minns särksit den partiella solförmörkelsen den 31 maj 2003. Min mamma, min syster, mina syskonbarn, min moster, kusin och jag for tidigt på morgonen till klipporna vid De fyra vindarnas hus där vi hade en picknick. Vädret var lite kulet och kallt. Vi drack kakao och skrattade mycket. När solförmörkelsen var som djupast blev det halvdager och det började blåsa. Fåglarna blev oroliga.

Den partiella solförmörkelsen den 4 januari 2011 var också spektakulär. Solen låg lågt ovanför vinterhorisonten som täcktes med havsis så långt ögat kunde nå. Jag tittade på solen genom svetsglas på Bellevuestranden. Tårna frös till is.

Solförmörkelsen den 20 mars 2015 sågs genom disiga molndraperier. Den gråa dagen blev ännu gråare.

Kommande solförmörkelser

Nuförtiden reser många efter solförmörkelser. Om man drabbas av förmörkelsefeber vill man bonga dem alla. Om du känner för att resa lönar det sig att placera sig i Spanien eller på Island inför nästa totala solförmörkelse den 12 augusti 2025. I Hangö syns solförmörkelsen som partiell. Följande ringformade solförmörkelse ses i Hangö den 21 juni 2039. Vi får vänta på en total solförmörkelse i Finland ända till den 16 oktober 2126 men då måste man resa till mellersta Finland.

Linda Svennblad, museiamanuens